8 mars 2010. Internationella kvinnodagen firar 100 år. 100 år av försök till att nå jämställdhet. Här i Sverige har man länge slagit sig för bröstet och trott på fullaste allvar att just Sverige skulle vara jämställdhetens högborg. Visst i jämförelse med många andra länder må det vara sant, men jämställdheten är det ändå inte så mycket bevänt med. DN´s första sida idag pryds av en bild om den ojämna könsfördelningen bland kommunstyrelsernas ordföranden. 7 av 10 är män. I företagsstyrelser är läget ännu sämre och för att illustrera det hela, så pryds Dagens industris framsida idag, 8 mars 2010, av en bild på fyra män och en ko!
I en debattartikel kräver många kända svenskar att EU och Sverige måste agera för att övergreppen på kvinnor i väpnade konflikter ska stoppas. Ja, det tycker jag definitivt! Men jag tycker också att det är helt förkastligt att män i maktpositioner utnyttjar (oftast) unga kvinnors beroendeställning och trakasserar dem sexuellt. Precis det som många kvinnliga skådespelerskor på Kungliga Dramatiska Teatern har vittnat om! Och jag är inte tillräckligt naiv för att tro att detta skulle vara något undantag. När en man på några och sjuttio kan klappa mig, då snart sextioåriga tant, på baken och kalla mig för lilla gumman så har det inte förändrats särskilt mycket i synen på kvinnor.
Visserligen, det har hänt en del på 100 år, men vi har mycket kvar att kämpa för. Så systrar, vässa argumenten och fortsätt kampen för ett jämställt samhälle.