tisdag 5 mars 2013

Ålder

Man känner sig inte äldre än man gör sig, heter det. Jag vet inte om det är sant, men inuti har jag inte blivit äldre, bara lite mera erfaren och förhoppningsvis också lite mera vis.

Barnen jag träffar funderar tydligen kring min ålder.
Idag fick jag frågan av en liten flicka i årskurs ett:
- "Karla, levde du 2002?"
    Tydligen är det väldigt länge sedan i hennes ögon.
- "Ja, det gjorde jag."
- "Hur gammal var du då?"
    Nu blev jag tvungen att räkna efter innan jag kunde svara.
- "53 år."
- "Oj, hur länge har du levt egentligen?"

Hon skulle bara veta hur mycket som har hänt under alla de år jag har levt! När jag berättar hur det var när jag var liten tittar barnen på mig som om jag skulle komma från månen. Ingen TV? Ingen dator? Ingen mobil? Knappt någon bil? Det är inte möjligt!
Jag brukar säga till barnen att de ska fråga sina föräldrar om de kommer ihåg hur det var när de var små. Hade de datorer och mobiler? Vad gjorde de när det inte fanns TV-spel osv? Det mesta av det som barn idag tar som självklart fanns inte när deras föräldrar (som definitivt inte är lika gamla som jag) var små. Vi själva kan ibland behöva tänka efter för att finna  hur det var utan allt det som vi använder med en självklarhet, som om det alltid hade funnits.

Min mormor, som var född på 1880-talet, var med om när första bilen kom till byn, när första telefonen installerades, när radioapparaten gjorde sitt intåg i hemmen, när man kunde ta ett flygplan för att resa någonstans långt bort, när TV kom osv. Hon missade datorer och mobiler, men jag måste, så här i efterhand, beundra hennes inställning till allt nytt och  hennes oförskräckta sätt att använda alla nymodigheter. Jag försöker att leva som hon har lärt mig, men vissa nymodigheter är tekniskt för svåra för mig. Dessutom går utvecklingen i en sådan rasande fart att sakerna, när jag äntligen har lärt mig att använda dem, redan är gamla och förlegade.

 Barnens har kanske rätt och jag är uråldrig, men det är bara på utsidan, inuti är jag fortfarande ung och pigg och nyfiken.

1 kommentar:

  1. Karla, så märkligt att min kommentar kommit bort. Skrev den rätt omgående efter att bloggen var ute i etern.
    Tack för dessa tankar omkring nutid och dåtid.
    Ålder är alltid en viktig fråga.
    Tonåringarna tycker att en 25-åring tillhör de äldre. Jag minns det så tydligt från alla samtal med konfirmanderna om ålder och människors värde i alla åldrar.

    SvaraRadera