måndag 31 januari 2011

Januari går mot sitt slut. På något sätt känns det trösterikt att ännu en vintermånad är till ända. Den gamla bondepraktikan räknade vintern från S:t Clemens till S:t Peter, alltså från 23 november till 7 mars.
I år började vintern redan i början av november och kölden i december har satt sina spår inte bara i rekord utan även i kronor på elräkningen. Vintern har varit underbar vacker, snövit i ordets rätta bemärkelse. Det snövita håller på att försvinna. Det göms i snö ..... Ja ni vet. Jag har svårt att förlika mig med halkan men ljuset, detta intensiva ljus som lyser upp världen och som träffar oss ända in i minsta cell av vår kropp, ljuset som jag har saknat, det ger livskraften tillbaka.
Idag satt jag faktiskt en stund, intryckt i ett hörn under balkongen, insvept i en yllefilt, men jag satt och njöt av att solstrålarna värmde min frusna kropp och även min själ.

I morgon ska jag gå ut och leta efter julrosen under snön. I fjol hade den 36 blommor!
Om bondepraktikan stämmer är det bara fem veckor kvar innan våren är här och med den allt det andra som gror och spirar i rabatterna.
Det är livskvalitet!

2 kommentarer:

  1. Julros är ett så vackert namn. Och det är en vacker blomma. Jag önskar att jag hade en sådan att längta efter när snön smälter undan - men det har aldrig blivit av att skaffa någon. Och ljuset är fint - om man låter bli att titta på fönstren...

    SvaraRadera
  2. Tyvärr är isskorpan alldeles för hård för att man ska komma åt blomman, men tidens tand..... Det finns hopp!

    SvaraRadera