Jag ska åka in till stan på fika hos yngsta dottern. Detta är något nytt i mitt liv. En konstig känsla av overklighet.

Under 43 år av mitt liv har jag varit den som har tagit hand om de andra, sörjt för mat och omvårdnad och sett till att alla mår bra. Nu slutar jag väl inte att bry mig om hur det går för barn och barnbarn, men att bli bjuden på något, att sitta ner och bli betjänad, det känns än så länge väldigt ovant och lyxigt.

Visserligen har de vuxna barnen redan bjudit mig på en sådan lyx, men då har jag ju alltid haft yngsta dottern att ta hand om när vi har kommit hem efter ett besök hos syskonen. Numera är det bara "gubben" och jag. Och så några djur förstås.

Undrar just när "lyxen" erbjuds även här hemma?