Jaha, då är vi alltså ensamma här hemma, lilla gubben och jag. Yngsta dottern flyttade förra helgen och nu kom son nr. 2 och hämtade sina valpar. Det är bara Bessie och katterna kvar och de gör inget väsen av sig. Lugnet lägrar sig över huset och i våra sinnen.

Jag går här och plockar och nynnar för mig själv. Folk må tycka att jag är lite tokig, det spelar ingen roll.

Jag sjunger när jag städar, när jag lagar mat, när jag promenerar i skogen, när jag kör bil osv. Att sjunga långsamt för mig själv - och till mig själv - ger mig stillhet i själen, ett lugn som gör att jag saktar farten och finns i det jag gör. Och i tider av vemod, som just nu, ger det mig lindring och hopp.