Framtidsdrömmar

Efter gårdagens intressanta och skakande föreläsning om tillståndet i vår värld och dagens tema om att se våra medmänniskor vill jag här komma med mina egna reflektioner.
Vi behöver en hållbar samhällsutveckling, en utveckling på alla plan. Vårt moderna samhälle tar död på oss och vår planet. Detta är den hemska och mörka sanningen. Efter många år av tillväxt har vi nått till den punkt då vi måste stanna upp och tänka efter hur vi ska fortsätta. Vi kan inte längre blunda för de fakta som egentligen borde tala sitt eget språk, men vi är så vana vid att blunda för det som är obehaglig sanning att vi kanske har glömt hur man ser och lyssnar?
Ändå har det sedan länge funnits de röster som har talat om för oss hur vår så kallade samhällsutveckling skapar de följdsjukdomar som vi idag lider av.
Dalai Lama beskrev för länge sedan läget så här:

I vår tid...
... har vi bredare vägar, men smalare perspektiv
... har vi större och finare hem, men mindre tid för varandra och trasigare relationer
... spenderar vi mer pengar, men njuter mindre
... kompromissar vi mer, men tycker att vi har mindre tid
... har vi mer kunskap, men visar mindre omdöme
... har vi fler mediciner, men lever mindre hälsosamt
... har vi flerfaldigat våra ägodelar, men förminskat många av våra värden
... kan vi åka till månen, men har svårt att få kontakt med våra grannar
... har vi erövrat yttre rymden, men når inte vårt eget inre
... får vi mer mat, men mindre näring
... får vi mer underhållning, men känner mindre mening

Det är en tid då det finns mycket i fönstret, men ingenting i rummet.

Det finns många upplyftande exempel på människor som har tagit klivet ur en dyig och forsande livsstil och därmed revolutionerat sina vardagsliv. Trots tidsandans strömmar snarare än tack vare. Det kan vara mer eller mindre lätt att förbättra vardagen till det bättre, men det går. Och om många människor gör små förändringar till det bättre förändras inte bara deras välbefinnande utan även den nära omgivningen och i förlängningen samhällets. För att inte halka ner i en känslomässig källare kan vi ju fokusera på det som redan är friskt och allt som blir bättre för varje år. Det är detta vi kan bygga framtiden på.