När en person som man har arbetat tillsammans med så lång tid som jag har gjort med min chef och när jag själv också börjar närma sig pensionsåldern, infinner sig osökt frågan hur det skulle kännas om det var jag som gick i pension på söndag?
Jo, tack, jag skulle inte tacka nej till ett sådant erbjudande, trots att jag tycker om mitt arbete och framför allt tycker om barnen som jag har förmånen att få träffa genom mitt arbete. Men det är ju andra delar i min anställning som är mindre roliga och inte heller särskilt givande, snarare tvärtom. Tanken på att slippa dem är mer än hägrande! Trötthet till följd av sömnlöshet, utmattning, nedstämdhet, huvudvärk, högt blodtryck. Allt är symptom som kommer och går, beroende på vad som stör mina cirklar.
En undersökning från stressforskningsinstitutet från 2010 visar att psykisk och fysisk trötthet och depressioner minskar kraftigt när de drabbade pensioneras. Något att tänka på när politiker diskuterar höjd pensionsålder! Det kanske till och med skulle kunna ge en besparing när människor inte tar sjukvården i anspråk i lika hög grad än om de skulle fortsätta att arbeta.
Jag kanske ska sätta mig ner och på allvar räkna igenom mina inkomster för att se om och när även jag kan ha råd att gå i pension.
Det är svårt när arbetsplatser tyngs av problem som eg inte borde höra hemma där.
SvaraRaderaDet är tragiskt att själviskhet, avundsjuka och ansvarslöshet styr många människors livsstil. Jag vet att detta, tyvärr, är alltför vanligt även inom kyrkans personal. Och så drabbas de som bär inom sig ansvar och god vilja.
Synd att också du är drabbad av detta.
Kanske kan en förändring på chefsplatsen även "rikta upp" krav på att det ska levereras 100% när man är anställd.
Karla, jag önskar att din kropp, ditt sinne och din arbetsglädje ska få bestämma när du väljer att gå i pension. Att du med din tro och ambition behövs är helt klart.
Gud signe tankar och beslut.
Tack Gun-Britt!
SvaraRadera