Ett tecken på att jag mår bra, har sovit gott och orkar ta itu med dagens olika arbeten, brukar vara hur jag klara korsordet vid frukosten. Går det som en dans, då mår jag prima. Går det trögt, då är jag trött. Går det inte alls, då mår jag inget vidare. Vid sådana tillfällen får jag tänka efter för att hitta orsaken.

I morse gick inget korsord att lösa. Vid närmare eftertanke är det inte så konstigt. Sonen i grannhuset hade partaj igår. Ungdomarna började festa vid sjutiden, lite lätt och inte alltför högljudda. Lite skratt och discomusik. Inget att hetsa upp sig över. Framåt tiotiden hade ljudet ökat till en nivå som gjorde det svårt att höra vad som sas på TV, om jag ville ha öppen dörr. Och öppen dörr ville jag ha! Lite sval kvällsluft som drar genom huset behövs för att kunna stå ut. I det läget undrade jag hur länge festen kunde pågå. Vid elvatiden gick jag och la mig. Först med stängt fönster, för oljudets skull. Efter en timme var jag tvungen att öppna fönstret. Det blev helt enkelt för varmt i rummet. Festen fortgick med oförminskad styrka. Den fortsatte och fortsatte och fortsatte.

Klockan sex gick jag upp för att äta frukost. DÅ, ÄNTLIGEN, blev det tyst! Frukost i trädgården och total tystnad. Jag njöt i fulla drag. Men nattens totala brist på sömn gjorde det omöjligt att lösa korsordet. Efter en skogspromenad i fuktig växthusvärme, ska jag nu sätta mig i min rosenträdgård och göra ett nytt försök. Kommer jag ingen vart nu heller, ger jag upp och ägnar resten av dagen åt att sitta i skuggan och läsa en deckare. Mer klarar jag nog inte av idag.