Kunde nyss konstatera att jag hittills bara har skrivit två inlägg under maj månad. Detta är ett tecken på att just maj månad är en av de månader på året då det stressas mest. Och jag som trodde att det var slut nu, med stressen! Allt hopar sig, arbetet i trädgården, arbetet i huset, yngsta dotterns teaterprojekt, klassresa och studentexamen. Dessutom måste jag ju avsluta mitt eget arbete för terminen, med utvärdering och allt.

Nej, nog med självömkan nu! Det finns vackrare saker att skriva om!

Maj månad är en dröm, inte bara, men mest i Enhörna. Blåsippor och vitsippor har blommat över nu, när maj månad nästan är slut. De täckte skogsmarken med sina spräckliga mattor och fröjdade vart sinne. Gullvivorna, kärt barn som har så många namn, sträcker sina kalkar mot ljuset. Körsbärsträden stod som vita skyar mot den blå himlen, häggen doftar än förrädiskt i kvällningen, liksom syrenen som nyss slagit ut och som sprider moln av sötma omkring sig. Styvmorsviolerna växer i täta ruggor i bergsskrevorna på Lurberget. Lövsångaren och rödhaken strör sina silvriga strofer över nejden. Göken ropar sitt koko koko. Allt andas försommarglädje. Sverige borde stänga mellan hägg och syren, varje människa borde vara förunnat att få vistas i naturen en vecka då den svartvita flugsnapparen sjunger och tillvaron djupast sett - mot alla odds - är en kärlekshistoria.

Det är en fröjd att få vara människa i denna tid och denna trakt.