9 maj 2010. Råkallt och allmänt ruggigt. Endast några plusgrader. Igår kväll tände vi brasan. Det händer ytterst sällan att vi behöver göra det i maj, men igår kändes det så tröstlöst att vi behövde titta in i elden ett tag för att värma våra frusna själar. Yngsta dottern skyller just nu allt negativt på Island och vulkanutbrottet med dess följder. Ett nytt askmoln sprider sig över Europa och stänger flygplatser. På torsdag har hon en resa till Dublin inbokad och nu är hon, naturligtvis, orolig att askmolnet ska lägga hinder i vägen för henne. Jag förstår hennes oro!

I DN´s söndagsbilaga, idag, skrivs det, på två hela sidor, om vad det är som gör oss förälskade. Bl a beskrivs fenomenet "källföväxlingsfel". Det beskrivs i ett exempel med att när vi går över en vinglig och smal hängbro över ett bråddjup och just då möter en person som kanske ler vänligt mot oss, så blir vi förälskade i den personen. Vi förväxlar vår hjärtklappning med den vi får när vi blir förälskade. Jag vet inte det. Själv skulle jag visserligen inte ens komma på idén att ge mig ut på en hängbro över ett stup, men om så vore fallet, så skulle min hjärna och hela min kropp vara så upptagen av att bara överleva, så den eventuella personen skulle bara vara i vägen för mig. Hur snällt den än månde le eller hur snälla ord den än kunde tänkas säga.

Annars beskrivs förälskelse i denna artikel med en massa kemiska termer. Intressant men ack så oromantiskt!

I en annan artikel står det att man med den senaste DNA-teknikens hjälp har kommit fram till att vissa av oss är släkt med Neandertalarna. Det har jag misstänkt länge!

Vetenskapens nyaste rön är då för underbara!