tisdag 4 december 2012

Vinterkläder

Ja, så här såg det ut när jag var liten! Kängor av läder som blev stela och iskalla när de blev blöta, byxor med gummisnodd vid magen och längst ner i benen. Byxor som blev tunga och som hasade ner  när de blev blöta. Och det blev de! Vantar av ylle som värmde gott, halsduk av ylle som kliade, mössa, också den av kliande ylle. Jackan, en anorak, skulle väl idag benämnas som skaljacka, men den var vindtät och rymlig och hade plats för en ylletröja under. Kläderna var med dagens mått mätt rätt taffliga, men vi var ute och hade kul och brydde oss föga om att vi blev både blöta och kalla. Det gällde dessutom att stanna ute så länge som möjligt för när man väl hade kommit in med sina blöta kläder fick man inte gå ut igen. Kläderna skulle torka först och det tog tid!
Dagens barn har kläder enligt senaste modell och forskningsrön. De är alltså både snygga och praktiska och varma och fuktfrånstötande osv. Men dagens barn är inte ute lika mycket. Synd, för jisses vad kul vi hade!

När jag läste pedagogik skulle vi som sista moment hålla var sin lektion i valfritt ämne. Jag hade en kurskamrat, Per, en (i mina ögon då) äldre man i femtiofemårsåldern. Han höll sin lektion genom att, fullt utrustad för en tur i vinterfjällen, kliva upp på ett bord och sedan ta av sig kläderna, lager för lager, och berätta varför han hade på sig just det plagget. Till sist stod Per där i underkläderna och fick ta emot stående ovationer.  Det är nästan onödigt att tillägga att Per fick MVG för sin lektion.

Jag kom att tänka på Per´s lektion idag när vinden viner runt knutarna och det har snöat och termometern visar minusgrader. Det är nämligen så olyckligt att blixtlåset på min vinterjacka har gått sönder och då gäller det att hitta andra alternativ till klädsel. Då kommer Per´s råd om att klä sig, lager på lager på lager, väl till pass!

2 kommentarer:

  1. Vilken underbar skildring. Jag tror att vi är många som kan stämma in i och bekräfta att allt du skriver om vinterkläder är upplevt.












    SvaraRadera
  2. Karla, jag vet att du har mycket omkring dig - ständigt och jämt - men jag vill tala om för dej att jag saknar din blogg, och längtar efter din "återkomst" när det är läglig tid för dej.

    Men jag vet inte vad som hänt med min "profilbild" på din bloggsida.
    Utan min medverkan har ett vägmärke ersatt min nuna.
    Genomfart förbjuden - vad innebär det?

    Jag är din vän och du vet ungefär hur jah ser ut, men ville förklara.
    Allt gott önskar jag dig.
    Välsignelse och glädje!

    SvaraRadera