Telefonsamtal

Mormor vaknar ur sin törnrosasömn. Mobilen ringer någonstans i huset. Hon springer, nåja, skyndar i alla fall, upp för trappan men då har personen i andra ändan redan lagt på. Utan sina glasögon ser inte mormor vem det är som har försökt att ringa.
Då ringer den stationära telefonen i köket. Eftersom mormor fortfarande är lite omtöcknad (hon har legat vaken i natt p g a sitt onda knä) så hinner morfar fram och svarar.
Det är barnbarnet Walter som piggt och glatt berättar att idag har Elisabeth namnsdag och vet du vad? På Bolibompa sa de att Ervin också har namnsdag. Morfar, som inte heller är helt vaken och med på noterna, svarar: "Vad kul! Då får vi ringa till Elisabeth och så får du krama din pappa." Först blir det tyst i luren, sen kommer förklaringen till den stora glädjen:: "Men jag heter också Ervin och Alma heter Elisabeth i andranamn!"
Nu är det mormors tur att gratta (hon har ju tjuvlyssnat och är förberedd) och tala om att man på sin namnsdag får önska sig vilken mat som ska serveras till kvällsmat. Av princip tror Walter inte på någonting som inte verifierats av hans mamma och när hon säger att det kan väl gå för sig så talar han om att han ska önska sig Thaimat, det godaste han vet. Lillasyster, som egentligen har namnsdag på riktigt, får titta i stjärnorna med sin matönskning. Det är Walter som bestämmer!
Tur för honom att hans lillasyster bara är knappt tre år gammal och inte har en aning om vad som är viktigt här i livet.