Med öron känsliga för ljud

Ljud och oljud. Det finns 14 olika synonymer till båda uttrycken, men det är också 14 olika fenomen av både ljud och oljud. Det vi uppfattar som ljud förknippar vi ofta med något positivt, oljud däremot vill vi helst slippa.
Jag har själv ett stort behov av tystnad, andra däremot blir nervösa om det blir tyst runt omkring dem. En vanesak? Kanske, men också ett medvetet val. Har man, som jag, svårt att sortera ut ljuden så är tystnaden en välsignelse. Men att vistas i tystnad är också en vanesak. Jag är uppvuxen utan bakgrundsmusik. I min mans barndomshem stod alltid radion på i bakgrunden. Det klarade jag inte av. Jag blev väldigt stressad av det. Så här, i vårt gemensamma hem, är det tyst.
Ljud och oljud. Så olika vi uppfattar dem och så olika våra behov kan vara. Där evig tystnad råder, som i en döv människas öron, är ljuden saknade. I andras öron, där ett ständigt buller försiggår, är tystnaden hett efterlängtad. 
Ljud och oljud. Fenomenet häger ihop med förmågan att lyssna. Att kunna uppfatta ljud, att kunna identifiera det vi hör och att kunna tillgodogöra oss det vi uppfattar. På sextiotalet fick astronomen Peter Nilsson frågan huruvida det uppstår ljud då t ex en sten faller på en avlägsen planet. Hans svar blev förbryllande "i princip nej". Han menar att om det inte finns någon organism närvarande med ett sinnesorgan som kan uppfatta det som vi definierar som ljud, så uppstår heller inga ljud. Det är alltså vi, som uppfattar fenomenet, som avgör om det är ett ljud eller inte.
Men även om vi uppfattar ljudet så är det så olika hur vi uppfattar det. Jag älskar klassisk musik och många med mig. Det som jag upplever som vackert är förmodligen en fråga om vana och uppfostran/kulturell tillhörighet. Visserligen finns det forskning som bevisar att Mozart´s musik påverkar oss på ett positivt sätt, men jag tror att man måste vara van att lyssna på en särskild sorts musik för att verkligen kunna njuta av den. Det är som med mat, små barn behöver vänjas vid nya smaker!

Ett ljud, som jag förmodar alla tycker om, är fågelsång. Att vistas i skogen en tidig försommarmorgon är som att sitta i en konsertsal när en hel symfoniorkester spelar. Vilka toner! Och vilken enorm ljudstyrka! Den upplevelsen borde alla unna sig, åtminstone en gång varje år. Att stå eller sitta där i sin ensamhet och försöka urskilja de olika stämmorna, är inte bara ett rent överjordiskt nöje, det är även en god träning i att uppfatta ljud.

När det gäller ljus så beskriver Erik Blomberg i sin dikt "Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där" så träffande motpolernas inbördes samband. Jag skulle vilja tillfoga, var inte rädd för tystnaden, ty ljudet vilar där.
Jag önskar er alla, och mig själv, en dag då tystnaden inte störs av oljud, en dag då vi förnimmer även de små ljud som normalt drunknar i vågen av skval, tomprat och olika sorters oljud.