November är här, blåstens och blötans tid. Även om de senaste dagarna har bestått oss med solsken, tar mörkret nu famntag på landskapet och vätan genomtränger allt, inte minst människornas sinnen.

Alla helgons dag igår, alla själars dag idag. Minnesljusen som tändes igår på våra kyrkogårdar skapar en märklig stämning av eftertanke, tacksamhet och sorg. Seden att tända ljus på gravarna sägs vara endast ett sekel gammal och lär ha förts hit av italienska gästarbetare på Gustavsbergs porslinsfabrik. En sed som snabbt fann sin plats i svenskarnas hjärtan. Natten mellan Alla helgons dag och Alla själars dag är ljusens natt då tusentals lågor lyser på kyrkogårdarna. Ljusen som lyser och värmer vårt inre och som hjälper oss i en tid av snabba förändringar i samhället att hålla fast vid banden bakåt, för att kunna veta vem man är och vilket ursprung man har.

Så i den dalande novembersolens sista strålar tänder jag mina ljus för att minnas dem som har stått mig nära och som inte längre finns bland oss och tänker på texten "Lär oss hur få våra dagar är, då vinner våra hjärtan vishet."