Hepatica nobilis, blåsippa. Ingen av vårblommorna gör mig så lycklig som just den.

På tyska heter den "Leberblümchen" därför att bladloberna påminner om leverflikar och därför att bladundersidan har en leverbrunafärg. Den användes förr mot leversjukdomar, vilket väl egentligen inte var så klokt, då hela växten är giftig. Den sades även hjälpa mot eksem, fräknar och vid solbränna.

När den har blommat över böjer sig blomstänglarna mot marken så att myrorna kan ta hand om de oljerika frön som verkar vara en delikatess för små kryp. På så vis sprids blåsippans frön och blomman kan fortplanta sig. Annars sker tillväxten från jordstammen som kan bli väldigt gammal, ofta flera hundra år. En svindlande tanke!

Hur det än må förhålla sig med detta så älskar jag denna lilla blomma mer än andra vårblommor. Den sprider glädje med sin himmelsblå färg. På blomsterspråket säger blåsippan: "Låt glädjen ge skönhet åt ditt liv. Min glädje gör mig vacker."

Hepatica nobilis. Nobilis betyder ädelt eller adligt och just så ser jag den, en liten blomma som i all sin enkelhet förädlar en vanlig skogsbacke till något himmelskt.

I år har jag upptäckt den absolut mest underbara blåsippsvägen, promenaden runt parkudden vid Lövsta i Enhörna. Ett av de fantstiska naturreservat vi har i vår kommun.

Ta er dit i morgon eller på söndag. Jag utlovar en överjordisk upplevelse!