Saknad!

Sedan rätt många år tillbaka antecknar jag vårtecken i min almanacka. Det är rätt intressant att kunna gå tillbaka och se när de första vårtecknen kom olika år. Tussilago, blåsippa, nässelfjäril, humla, lärka och tofsvipa. Allt antecknas och gläder mitt vintertrötta hjärta.

Vid närmare granskning och efter att jag, flera år i rad, har saknat just starens ankomst, tog jag mig en titt i almanackorna ända tillbaka till 2005. Ingenstans fanns starens ankomst antecknad! Och ändå söker min blick varje vår efter den svarta lilla fågeln som glänser så vackert i grönt och purpur och som är alldeles vitprickig i fjäderdräkten. Dessutom kommer en stare sällan allena utan enorma flockar böljar fram och tillbaka i luften. En konst som får en att undra hur koordinationen fungerar. Men den synen var det länge sedan jag fick se.

Om man googlar på staren så står det, faktiskt, att den är Europas vanligaste fågel. Varför saknas den då här? Den hålls gärna nära betande däggdjur och det kan vi faktiskt bjuda på, om den kan tänk sig att  hålla tillgodo med hästar. Ökad pesticidanvändning kan vara en förklaring och framför allt minskning av ängs- och hagmarkerna! Men även klimatförändringarna kan vara en förklaring. Staren är lte av en opportunist, den stannar kvar om det är passande förhållanden. varför flytta i onödan?  Men här, hos oss i Enhörna, tycks den inte vilja stanna!

Jag saknar den extra mycket, eftersom den finns med över vårens budbärare i den tyska versionen av "Alla fåglar kommit ren". Utan stararna blir det helt enkelt inte vår på riktigt!