Vi hade precis hunnit att äta upp nästan hela vår matsäck när snyltgästerna, eller rättare sagt borgruinens ordinarie invånare upptäckte att det fanns mat. Man kan säga så här: de var inte precis skygga!
Efter denna trevliga upplevelse ledde Dagmar oss på små krokiga vägar genom vidunderligt landskap och mysiga små byar till dagens etappmål, Kaysersberg i Alsace. Det var tredje gången för B-O och mig i denna lilla pärla till stad. Albert Schweitzers födelsestad, mitt bland vinbergen och i de vackra Vogeserna. Första gången hamnade vi här 1971 därför att våra barn tjatade så förskräckligt att de ville ha glass. Till slut svängde deras far av den stora vägen och det är vi tacksamma för än idag! Sen har vi fört hit våra vänner och sedermera våra vuxna barn. Staden är sig likt på ett trevligt och positivt sätt. Man blir inte besviken!
Högt ovanför staden och vinbergen ligger borgruinen. Eftersom det var väldigt varmt även i Kaysersberg orkade inte ens ungdomarna med en promenad upp dit. Nåja, då har vi en anledning att komma tillbaka till drömstället framför alla andra.
Albert Schweitzers födelsehus, det lilla "trekantiga huset, är ett av de vackraste husen i staden.
Hotellet, Hotel Constantin, låg mitt inne i staden. Man fick köra i de trånga gränderna ända fram till porten och lämna sitt bagage men sen fick man parkera utanför det, som en gång i tiden var en stadsmur. Ägarinnan, en pigg liten dam i pensionsåldern, försåg oss med all information vi behövde, visade oss smygvägen till hissen så vi slapp bära väskorna uppför trappan och talade om att frukost serveras klockan 8:00. Frukosten ingick inte i priset som var mycket överkomliga 594:00 kronor för ett dubbelrum, men när vi skulle betala så tog hon inget extra i alla fall. Vi klagade inte!
Karla, det är sant som du skrev i början av reseskildringen;
SvaraRaderaDen som gjort en resa har något att berätta.
Vilken vacker stad.
(När jag var ung gjorde Albert Schweitzers "verk" stort intryck på mig.
Glädjande att se bilder från hans födelsestad.)