måndag 2 juli 2012

Syster Måne

" Lovad vare du, min Herre
för syster Måne och stjärnorna.
På himmelen har du gjort dem lysande,
tindrande och sköna."

Natthimlen, så otroligt vacker! Få människor idag förunnas möjligheten att få skåda en riktig stjärnhimmel. Det talas om ljussmog och det finns bilder, från rymden, som visar hur "förorenad" vår jord är av alla lampor som brinner runt vårt klot.
Att få titta på natthimlen med måne och stjärnor eggar inte bara fantasin, det ger oss även en möjlighet till att få förundras och att få känslan av att vara ett med det oändliga, det eviga. Vi är produkter av universum, som allt annat. Och kanske anar vi det Gudomliga bland myriader av stjärnor, planeter och månar och inser att allt är vävt i ett enda stycke.
Tack för syster Måne och alla hennes stjärnor!

2 kommentarer:

  1. Men Karla,
    jag fattar ingenting.
    Vem genusbestämmer planeter?
    För mig är månen en broder. Tänk så olika uppfattningar vi kan ha... men det är ju inget nytt. Det är väl just detta som ger spänning i samtal och text.

    Tack för väl valda textord.

    SvaraRadera
  2. Med min bakgrund så håller jag med dig. Der Mond, die Sonne! Men Franciskus håller sig till italienskan och där heter det ju la luna och le sole. Förmodligen eftersom solen som lyser så starkt och hett känns mera hotfullt manligt än det milda månljuset som "bara" lyser upp vägen. Vi får forska i saken, helt enkelt!

    SvaraRadera