Ett falskt väder vi fått!

Syndafloden är över oss! Regnrekordet har passerats för länge sedan, men det fortsätter att ösa ner. Idag ska det komma lika mycket regn som det normalt faller under hela juni månad! Det började regna redan i natt, hårt och hjärtlöst slog det ner blommor och buskar. Plymspirean ligger tryckt mot marken. Irisarna har brutits av. Schersminen hänger ledsen och slits av vinden. Rosorna har jag inte ens vågat att titta på. 

Normalt brukar jag säga att blommorna är vackrast där de växer, men idag ska jag ta in och sätta i vas så att vi åtminstone får njuta en liten stund av dem.

Jordgubbarna som jag sparade tills idag får nog hänga kvar för vem vågar klättra omkring på hala, blöta träplankor? Dessutom är gubbarna inte särskilt söta i år. Solen saknas! 

Ja, solen fattas mig med! Det känns nu, i slutet av juni, ungefär som det brukar kännas i början av april. Den omättliga törsten efter sol, tröttheten som gör att jag somnar närhelst jag sätter mig ner, orken som tryter redan vid blotta tanken på aktivitet. 

Nej, att gnälla duger inte! Eftersom jag ändå inte kan ändra på vädret får jag se det som en hjälp till att bli klar med alla servetter som ska sys, att kanske en god kaka blir bakad och att Bengt-Olof kanske har något mer gammalt avsnitt av Morden i Midsomer inspelat som jag kan somna till. Dessutom kan jag tänka på barnbarnen Walter och Alma som just nu, tillsammans med mamma och pappa, sitter på planet för att komma till solen och la bella Italia. Walter var så exalterad inför resan. Han skulle inte bara bada och leka på stranden, han skulle äta pasta också!