Saknad!

Sedan rätt många år tillbaka antecknar jag vårtecken i min almanacka. Det är rätt intressant att kunna gå tillbaka och se när de första vårtecknen kom olika år. Tussilago, blåsippa, nässelfjäril, humla, lärka och tofsvipa. Allt antecknas och gläder mitt vintertrötta hjärta.

Vid närmare granskning och efter att jag, flera år i rad, har saknat just starens ankomst, tog jag mig en titt i almanackorna ända tillbaka till 2005. Ingenstans fanns starens ankomst antecknad! Och ändå söker min blick varje vår efter den svarta lilla fågeln som glänser så vackert i grönt och purpur och som är alldeles vitprickig i fjäderdräkten. Dessutom kommer en stare sällan allena utan enorma flockar böljar fram och tillbaka i luften. En konst som får en att undra hur koordinationen fungerar. Men den synen var det länge sedan jag fick se.

Om man googlar på staren så står det, faktiskt, att den är Europas vanligaste fågel. Varför saknas den då här? Den hålls gärna nära betande däggdjur och det kan vi faktiskt bjuda på, om den kan tänk sig att  hålla tillgodo med hästar. Ökad pesticidanvändning kan vara en förklaring och framför allt minskning av ängs- och hagmarkerna! Men även klimatförändringarna kan vara en förklaring. Staren är lte av en opportunist, den stannar kvar om det är passande förhållanden. varför flytta i onödan?  Men här, hos oss i Enhörna, tycks den inte vilja stanna!

Jag saknar den extra mycket, eftersom den finns med över vårens budbärare i den tyska versionen av "Alla fåglar kommit ren". Utan stararna blir det helt enkelt inte vår på riktigt!

Pension?

Sedan en tid tillbaka har mina tankar kretsat kring min pensionering. Frågor om när, hur och ibland till och med varför har snurrat runt i mitt huvud.

Varför gick snabbast att klura ut. Det är dags helt enkelt! Orken är inte riktigt som den har varit och tanken på att behöva passa tider och att börja om med något nytt varje termin, att vara kreativ och driftig, den tanken lockar inte längre.

Hur är enkelt, jag säger till att det datumet går jag i pension. Punkt slut. Nu gäller det bara att informera pensionsmyndigheten om det så att jag har något att leva av.

När var lite svårare. Det är inte helt enkelt att hitta i djungeln av förordningar och om man har en tjänst som jag har, då blir det väldigt svårt att få en överblick. Men med hjälp av pensionsmyndigheten, facket och Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation fick jag fram att jag kan gå i pension från 1 april 2014. Det är från det datumet jag får full pension.

Sen återstod frågan om semester. Har man en uppehållstjänst har man egentligen inte riktigt semester. Man är ju ledig ändå. Men man tjänar in semester i alla fall (ni förstår att det är krångligt) och under januari, februari och mars 2014 tjänar jag in 2,9 semesterdagar per månad. De dagarna kan jag antingen få ut i reda pengar eller ta ut i ledighet. Jag bestämde mig för det sista. Så 19 mars 2014 säger jag tack och adjö, drar mig tillbaka och njuter av ledigheten.

Sen vet jag, redan nu, att jag kommer att fylla mina dagar med en massa olika saker. Men det är känslan av att inte behöva passa tider, att kunna vara spontan och flexibel och det faktum att jag kan gå och skrota i min egen takt, det är det jag ser fram emot mest av allt.

Så, planeringen inför hösten och de veckor på vårterminen, som jag ska jobba, är i full gång och eftersom tiden går så rasande fort numera så är jag snart där!

Recept för en lyckad påskafton

- Vakna tidigt och ät frukost i lugn och ro
- Ge dig tid att lösa hela korsordet
- Gå en härlig morgonpromenad på skaren i strålande sol och i       sällskap av en lycklig hund
-Färga ägg med enbart ätliga saker såsom örter, kryddor, lökskal osv
- Ät en god lunch
- Njut en stund i solstolen med en kopp kaffe. Det gör inget om du somnar en stund
- Gå en eftermiddagspromenad på grusvägar som börjar mjukna
- Dekorera påsktårtorna som ska bli efterrätt
- Duscha länge och smörj in dig med välluktande hudkräm
- Låt dig bjudas på påskmiddag i trevligt sällskap av barn och barnbarn
-Njut av tillvaron och avsluta med påsknattsmässa enligt gammal ritual i Tveta kyrka.

Se där, det är bara att följa mitt recept och du kommer att finna att även din dag blir lyckad.

Glad påsk!

P S Receptet kan användas, med små avvikelser, på vilken ledig lördag som helst!

Körsång

Igår eftermiddag åkte jag till Tveta kyrka för att vara med om en musikgudstjänst. En mycket fin och givande stund!
I natt, när jag låg vaken, funderade jag över vari skillnaden mellan körsång och körsång kan ligga.
Jag har upplevt mycket fin körsång i våra kyrkor och det har alltid varit väldigt proffsiga framträdanden. Ibland har man annonserat de tillfällen som musikgudstjänst, men det har alltid mest känts som  konserter. Igår var det verkligen en gudstjänst med körsång!
Jag försökte att kommer underfund med varför det kändes så annorlunda igår mot det jag har vant mig vid, här hos oss? Jag kom fram till att det var kantorns väl genomtänkta ord inför varje sång. Hon hade valt alla stycken med omsorg och kunde också lägga till några korta ord om de teologiska tankarna bakom varje stycke.
 Det var alltså där tyngdpunkten låg! Det var däri skillnaden låg!
Tack Anna Tallberg!

Marie Bebådelsdag

Många seder och bruk har förknippats med våra stora kyrkliga högtider. Så också med Marie Bebådelsdagen. Idag tänker vi mest på våfflor och det är inget fel i det. Våfflor är gott!
Förr var det mera jordnära och handfasta handlingar som hörde ihop med Marie Bebådelse.
Tranans ankomst kring denna dag gjorde naturligtvis att just tranan blev en av symbolerna för dagen. "Tranan bär ljus i säng" hette det. Man kunde klara av sysslorna i dagsljus om man gick upp med ljuset och i säng vid mörkrets inbrott. Ett dåtida sätt att spara energi.
Inte så dumt egentligen om man tänker efter, fast jag tror inte att jag skulle kunna somna klockan 19:00. Att vakna klockan 06:00 är däremot lättare, särskilt om solen lyser som i morse!
En annan sed, som jag definitivt inte anammar i år, var att gå barfota runt huset för att bli frisk och stark. Just i år skulle en sådan handling ha motsatt effekt!
Tranan har kommit, visserligen bara en enstaka, men i alla fall! Våren däremot dröjer. Kylan håller ett fast grepp om oss och till veckan spår vädergubbarna snökaos. Ur led är tiden!

Vår???

Känns det lite hopplöst just nu? Är det alldeles för kallt? Tar vintern aldrig slut?

Ja, det känns lite hopplöst när man går upp och tror att solskenet ska ge en vacker och härlig vårdag. Men när termometern sedan visar -14 grader så är det alldeles för kallt för mitten av mars, kan man tycka. Vintern i Enhörna har pågått sedan slutet av november och det känns, faktiskt, som om den aldrig tar slut.

Sedan ett antal år tillbaka skriver jag in de tidiga vårtecknen i almanackan och kan därmed följa vårens ankomst här hos oss. Om jag bara tar tussilago som indikator för vårens ankomst så pendlar datumet mellan 23 februari 2008 och 2 april 2010. Tar jag sista snöfallet för säsongen så pendlar det mellan 10 mars 2009 och så fruktansvärt sent som 14 maj 1995!

Så, min mycket ovetenskapliga slutsats måste bli: Det är inte så mycket senare än vanligt. Våren är på ingång, trots att det känns som kallaste vinter just idag. (I Idre var det -33 grader i natt!!!)
En liten men ändock tröst!

Ålder

Man känner sig inte äldre än man gör sig, heter det. Jag vet inte om det är sant, men inuti har jag inte blivit äldre, bara lite mera erfaren och förhoppningsvis också lite mera vis.

Barnen jag träffar funderar tydligen kring min ålder.
Idag fick jag frågan av en liten flicka i årskurs ett:
- "Karla, levde du 2002?"
    Tydligen är det väldigt länge sedan i hennes ögon.
- "Ja, det gjorde jag."
- "Hur gammal var du då?"
    Nu blev jag tvungen att räkna efter innan jag kunde svara.
- "53 år."
- "Oj, hur länge har du levt egentligen?"

Hon skulle bara veta hur mycket som har hänt under alla de år jag har levt! När jag berättar hur det var när jag var liten tittar barnen på mig som om jag skulle komma från månen. Ingen TV? Ingen dator? Ingen mobil? Knappt någon bil? Det är inte möjligt!
Jag brukar säga till barnen att de ska fråga sina föräldrar om de kommer ihåg hur det var när de var små. Hade de datorer och mobiler? Vad gjorde de när det inte fanns TV-spel osv? Det mesta av det som barn idag tar som självklart fanns inte när deras föräldrar (som definitivt inte är lika gamla som jag) var små. Vi själva kan ibland behöva tänka efter för att finna  hur det var utan allt det som vi använder med en självklarhet, som om det alltid hade funnits.

Min mormor, som var född på 1880-talet, var med om när första bilen kom till byn, när första telefonen installerades, när radioapparaten gjorde sitt intåg i hemmen, när man kunde ta ett flygplan för att resa någonstans långt bort, när TV kom osv. Hon missade datorer och mobiler, men jag måste, så här i efterhand, beundra hennes inställning till allt nytt och  hennes oförskräckta sätt att använda alla nymodigheter. Jag försöker att leva som hon har lärt mig, men vissa nymodigheter är tekniskt för svåra för mig. Dessutom går utvecklingen i en sådan rasande fart att sakerna, när jag äntligen har lärt mig att använda dem, redan är gamla och förlegade.

 Barnens har kanske rätt och jag är uråldrig, men det är bara på utsidan, inuti är jag fortfarande ung och pigg och nyfiken.